.

Jag kan inte sova. Inte inte inte! Och jag som ska upp och jobba imon, 07.00 ringer alarmet.
Kvällens restaurangbesök med flickorna gav mig flera snurrande idéer som inte vill sova. Jag kan inte sluta tänka, fundera, planera för hur det skulle vara ...

Jag vill resa. Ragga upp någon trevlig och dela boende. Jobba på en restaurang och ta del av en annan vardag än den man är van vid. Det kanske är en himla bra idé, det där med ett helt sabbatsår?

Nu i veckorna som kommer ska jag nog försöka hitta ett jobb utanför Sveriges gränser. Man måste utnyttja sina kontakter väl ... Så det blir till att fråga runt bland gamla bekanta från Fejans tid.



Fejan. En fantastisk ö där jag kände att jag blommade ut. Hittade mig själv. Jag älskade att jobba där. Allt var så roligt. Jag var kär/förtjust/förälskad, stormtrivdes med mina medarbetare och livet var bokstvligt talat en fest. Varje kille jag har träffat sedan dess har jag jämfört med Fejan. Varje arbete jag har hamnat på har jag jämfört med Fejan. Och ingen/inget har någonsin nått så högt. Inte ens i närheten. Sommaren på Fejan 2008 har en stor plats i mitt hjärta, så... jag har nu funderat på om man kanske ska söka till nästa sommars Crew ? Jag vet att det omöjligt kan bli precis som förra sommaren, men ... Jag saknar ön. Ordningen som ändå var, man visste sina uppgifter och sin plats.


Gu, jag borde verkligen ligga och drömma om små lambi eller fina rosa elefanter vid det här laget!
Känner mig dock pigg dessvärre...


Men ska göra ett till försök att somna.
Gonatt!